SVERIGE ::: UCI’s förbud av intercom på elittävlingar debatteras hårt över världen bland media, cyklister och personal. Man kan konstatera att villkoren och organisationen kring cykeltävlingar skiljer sig mycket mellan Sverige och länderna på kontinenten. Ett radioförbud kommer att kräva mer av tävlingsarrangörerna för att kunna erbjuda en rättvis tävling. Cyclesport.se har intervjuvat Team CykelCity’s sportchef Aike Visbeek om hans syn på konsekvenserna av det förestående förbudet.
Aike Visbeek är en av de absolut mest internationellt erfarna cykelledarna inom Svensk cykelsport just nu. Vid sidan av jobbet som sportchef i Sveriges bästa cykelteam så är han internationell koordinator för det nya etapploppet Tour of Sweden.
Aike jobbar dessutom som internationell scout för Tour de France deltagarna, det Holländska Pro Continental teamet Skil-Shimano. Inför årets säsong så har han bl.a. legat bakom norrmannen Fredrik Wilmans kontrakt med laget.
Aike har en grundmurad cykelbakgrund både som proffsåkare och team manager i Holland. Sedan tre år tillbaka jobbar han med cykling i Sverige. Säsongerna 2008 och 2009 har han utvidgat Team CykelCitys tävlingsprogram ordentligt med tävlingar både i Europa och USA.
Cyclesport.se har pratat med Aike om det förestående förbudet mot intercom på elittävlingar.
”-Med ett förbud av intercom så kommer inte cyklisterna i tävlingen att ha tillgång till information om tidsavstånd vid t.ex. utbrytningar. Arrangörer kommer att behöva lägga pengar på att ha folk på motorcykel som skriver upp och rapporterar tider till cyklisterna.
Vi som jobbar med Tour of Sweden kommer desutom även att behöva mer hjälp från polismotorcyklar. Om vi har 180 cyklister på vägen och inte kan ge dem direkt information om t.ex. en bil som blockerar delar av vägen, vilket bl.a. ledde till en allvarlig olycka i U6 Cycle Tour 2008, så behöver vi lägga mycket mer pengar på att göra tävlingsbanan säker, pengar som helt enkelt inte finns i vår budget”, berättar Aike Visbeek. ”-Vi kommer att tillåta team att tävla med intercom eftersom vi inte vill att den typen av olyckor skall inträffa”.
I Sverige kämpar tävlingsarrangörer ofta med en snäv budget för sina lopp. Extra kommissarier vid t.ex. cuptävlingar är en stor börda som måste betalas. Sverige har heller inte, i likhet med flera av länderna på kontinenten, lagar som tvingar bilister att stanna för cykeltävlingar. Uppbackningen från Svensk Polis är nästintill obefintlig i jämförelse med de flesta andra länder. Svenska arrangörer har i grunden en tuffare situation vad gäller säkerhet jämfört med många av UCI’s andra medlemsförbund.
”-Ett annat problem för arrangörerna att lösa blir en konstant kö av servicebilar på vänster sida av vägen, bilar som skall upp till klungan för att kommunicera med sina cyklister och för att langa. Det finns många oerfarna lagledare och oerfarna cyklister i Sverige och det kommer att innebära en säkerhetsmässig risksituation”, säger Aike.
I Sverige har väldigt få tävlingar möjlighet att utnyttja hela vägbredden. Servicebilar skall utföra omkörningar på samma sätt som vanliga bilister gör på vägen till jobbet. Mötande trafik förekommer och om man inte kan samordna så att cyklisterna finns i slutet av klungan när servicebilen kommer dit så kan det bli en kö av bilar på vänster sida av vägen, oavsett om det är tillåtet eller inte. Det kommer att bli ett tungt ansvar som vilar på den kommissarie som skall överblicka aktiviteten i karavanen av bilar.
Aike berättar att han redan i år varit på tävlingar i Belgien där radioförbudet tillämpats. Det var en livlig trafik bland servicebilarna och det kaos som normalt infinner sig ibland vid langning från bilarna var konstant under hela loppet. Han berättar att det tävlingsmässigt var på många sätt en tråkigare cykling.
”-De bästa cyklisterna är oftast dom smartaste. Cyklister med mindre erfarenhet behöver uppmuntran för att kunna attackera och våga köra offensivt i loppen. I Sverige kommer mitt lag, Team CykelCity, att ha ett enormt försprång. Cyklisterna har stor erfarenhet från tävlingar internationellt och dom har styrkan att kunna åka långt ner i klungan för att prata med bilen flera gånger under loppet.
Om man lyssnar av radiotrafiken från lagledaren till cyklisterna så handlar det mesta om att uppmuntra cyklisterna, att väcka dom till att köra mer offensivt, inte tvärt om”, säger Aike
Att tävla utan tävlingsradio är väl beprövat. Man har gjort det i alla tider fram till i mitten av 90-talet då proffslagen började använda radioutrustning. I takt med att tekniken blev billigare så spred sig användningen även till amatörer. Idag är nästintill alla lag, även enskilda cyklister med servicebil, på Kalas Cup och SM utrustade med radio.
Förr var det vanligt att cyklister och lag köpte varandras tjänster före start. Det var en utbredd handel som gjordes upp mellan cyklister och ledare före start, inte bara internationellt utan även i Sverige. Detta system försvann så gott som helt i och med radioanvändningen. Man litar mer på sin egen taktiska förmåga och styrka inom laget när möjligheten att kommunicera information ökar.
När ett förbud mot intercom började att debatteras så var det med utgångspunkt från lagledare som har tillgång till direktsänd TV i servicebilen. Då kan cyklisterna i laget få en omedelbar uppdatering om vad som händer både längst fram i loppet och vilka åkare som har problem av olika slag bak i fältet. I UCI’s begäran till nationsförbunden så riktar man nu in sig mot dom lopp som i stort sett aldrig direktsänds i TV.
Aike Visbeek ger ytterligare en aspekt på förbudet som speciellt missgynnar svenska åkare med proffsambitioner:
”-Om en Svensk cyklist skall lyckas köra till sig ett Pro-kontrakt så måste det ske på konkurrenternas hemma plan. Ingen blir proffs för att ha vunnit tävlingar enbart i Sverige eller Norge. Cyklisterna på kontinenten har ofta större lokalkännedom om tävlingarna. Där dom stora loppen körs har många cyklister tävlat redan som juniorer eller ungdomar.
Visst kan en cyklist skriva upp information på styrtappen om när det kan tänkas bli kantvind eller när backar och spurtpris kommer. Det är både farligare och svårare att läsa text på styret i en klunga med 100 åkare än att få informationen direkt i örat. Samma sak gäller om kunskapen om motståndarna i loppet. Svenska cyklister förlorar mer på ett radioförbud än vad cyklister från kontinenten gör”
Den tekniska landvinningen vad gäller utrustning som cyklister kan använda går snabbt fram samtidigt som prylarna blir billigare. Inom vissa MTB-tävlingar har man redan förbjudit cykeldatorer med GPS för att man anser att det ger deltagaren ett osportsligt övertag gentemot sina konkurrenter*.
Idag finns utrustning som använder teknologi som kan skicka information som textmeddelanden m.m. direkt till cykeldatorn, samt även data som pulsvärden, kraftuttag m.m. tillbaka till servicebilen. Allt som krävs är en mobiltelefon på cykeln eller i en ficka på cyklisten.
Radioförbudet kommer att placera UCI i en kamp med tekniken. Kanske kommer vi inte att kunna tillåta att cyklisters pulsdata syns på TV-skärmen på stora lopp i framtiden? Kanske kommer varenda cyklist att tejpa fast mobilen på styret för att få SMS istället för intercom.
Redan idag lägger t.ex. Team Garmin en hel del pengar på att i förväg fylla cyklisternas GPS-cykeldatorer med information om tävlingsbanan, spurtpriser, smala passager m.m. I kombination med ljudvarning är cyklisterna uppdaterade hela tiden.
Så här summerar Aike Visbeek de sannolika konsekvenserna av förbudet mot intercom:
· Tävlingarna blir farligare för att tävlingsledningen inte kan informera cyklisterna mot farligheter på vägen.
· Större kostnader för arrangörerna
· Tävlingarna blir tråkigare eftersom inte cyklisterna kan uppmuntras till offensiv åkning och attacker.
· Ojämlika villkor för hemmaåkare och åkare från andra länder/regioner.
· Omöjligt att kontrollera. (Kommissarier kommer att behöva kontrollera cyklisternas cykeldatorer, pulsmätare, öron, bakfickor eller andra fickor i tävlingsdräkten för att säkerställa att dom inte har någon form av utrustning för fjärrkommunikation, …kul jobb?)
Notering ang. GPS på MTB-lopp *) På MTB-tävlingar vill man även förhindra att cyklisterna skall använda informationen från GPS-datorer för att senare kunna cykla samma bana igen utan markägarens tillstånd