Svenska världsstjärnor fostras inte i landslag, för det behövs continental team. Sverige har endast en av 13 skandinaviska ansökningar om UCI Continental-licenser 2012. – [no link]
– ::: I Norge har man nu sju ansökningar om licensiering från lag som vill ha UCI Continental Team-licens. Danmark har fem UCI-licensierade herrlag och ett sjätte på gång. I Sverige finns endast ett Continental Team. Vad betyder det egentligen för svenska cyklister?
Svenska cyklister flyr just nu utomlands i större utsträckning än på många år. Flera svenskar kommer att köra i franska amatörlag, andra hamnar i Storbritanien, Danmark och Norge. Det finns bara ett lag i Sverige som har ett riktigt internationellt tävlingsprogram.
Att cyklister signerar för utländska lag är både bra och dåligt. Det är bra att vi får svenskar med mer internationell erfarenhet men det utarmar samtidigt kvalitén på tävlingarna här hemma.
Det som Team CykelCity.se gör är det som det behövs mer av. Laget är det enda svenska UCI-licensierade herrlaget. Dom har ett gediget internationellt tävlingsprogram samtidigt som man är skandinaviens näst bästa continental-team.
Skillnaden mellan att cyklister kör i ett svenskt lag och ett utländskt är att cyklisterna i de utländska lagen inte kommer hem och tävlar under säsongen. Den svenska cykelpubliken ser ofta stjärnorna i Team CykelCity.se på hemmatävlingar som t.ex. SWE Cup. Lagets kvalité höjer statusen på tävlingarna och hjälper på så sätt till att utveckla andra svenska cyklister till en högre nivå.
När projekt Svenskcykel kom med sina slutsatser för ett år sedan kunde man läsa att ett av målen för förbundets arbete skulle vara att ha ett svenskt Pro-team 2012. Den tanken visar bara hur distanserade personerna som gjort rapporten är från verkligheten, speciellt som förbundet inte ens samarbetar i någon större omfattning med det enda lag som just nu har kapacitet att nå den nivån.
Just nu har både norskar och danskar förtur när det gäller startplatser i internationella tävlingar. Deras conti-team tävlar både internationellt och i de nationella cuperna och ger en högre nivå på tävlingarna och större underhållningsvärde för publiken.
Både Danmark och Norge ligger samtidigt längre fram arrangörsmässigt än vad Sverige någonsin gjort. Båda länderna kan nästa år stoltsera med UCI 2.1-tävlingar i Post Danmark Runt och Glava Tour of Norway. För länge sedan hade sverige ett stort internationellt etapplopp i PostGirot Open, men inte ens det kan på långt när mäta sig med de arrangemang som våra grannländers cyklister kan köra på hemmaplan.
Frågan är vad som behöver göras. På de två senaste åren är det endast ett lag, vid sidan av Team CykelCity.se, som satt upp målsättningen att bilda continetalteam. Nordic ECO Vallentuna CT lägger, vad allt tyder på, istället ner både sin UCI-målsättning och sitt lag.
Nya Team Trek Sweden har omgetts av rykten om att ha målet att bli UCI-licensierade och kanske är det just dom som kan ha möjlighet att nå fram till det målet. Frågan är bara vad vårt förbund kan göra för att stimulera fler lag att vilja nå den statusen och ha ett internationellt tävlingsprogram. Det är det som kan ge oss nya internationella medaljörer i framtiden. Det finns ingen annan väg.
De proffs som finns ute i den högsta divisionen nu har alla en bakgrund i Team Crescent/Team Bianchi Nordic. Vår enda Pro-conti-cyklist, Tobias Ludvigsson, kommer från Team CykelCity.se.
Inget landslag kan någonsin ersätta det jobb som ett continentalteam gör
Landslagsledningen borde använda en del av sin budget för att få med mer lovande cyklister i svenska continentalteam istället för att skicka ut landslag med cyklister som redan kör i olika internationella team.
Det är dags för en ny inrikting hos landslaget efter ett par av internationella mästerskaps-misslyckanden för landslagskillarna med VM i Danmark som kronan på verket. Frågan är bara om någon kommer att ta ett sådant beslut?