VÄSTERÅS ::: David Johansson, coach för U23-landslaget och tidigare sportchef i Team Mälarenergi, ger sin syn på den langningsdebatt som startades iochmed en artikel här på hemsidan, www.cyclesport.se.
Som svar på Dennis Nystrands debattartikel på cyclesport.se skriver jag mina subjektiva men opartiska åsikter vad gäller langning i allmänhet och hur denna fråga behandlades i Västerås i lördags. Anledningen till min inblandning i debatten har två orsaker:
1) Jag tycker att det är bra för svensk cykel att Nystrand tar upp frågan så att lämplig regeländring kan genomföras för de tävlandes bästa.
2) I och med att Nystrand själv både är föreningsledare och ansvarig för hemsidan cyclesport.se tenderar hans artikel att vara nyanserad och jag menar att den inte innehåller all fakta. Jag hörde all radiokommunikation i egenskap av chaufför för en av bilarna i lördags så därför kan jag presentera ytterligare fakta innan cykelsverige bestämmer sig för vad eller vem som är bra eller dålig.
Nystrand ifrågasätter till att börja med kommissariens beslut inför start att inte tillåta langning på den 135 km långa tävlingen. Kommissarien tar detta beslut på grund av att arrangören inte har annonserat om langning och inte heller anordnat någon langningssträcka. I reglerna står, precis som Nystrand säger att:
”Vid tävling över minst 150 km skall langning anordnas.
Juryordförande kan i samråd med arrangör besluta om langning vid tävling under 150 km.”
Direkt därefter står dessutom i reglerna att (fortfarande TR 2.3.025 – 2.3.027):
”Langning får endast mottas på fastställd langningssträcka, vilken skall utmärkas med skyltar ’Langning börjar’ och ’Langning slutar’. ”
Arrangören själv är troligen ovetandes om denna regel vilket är tråkigt men inte oförståeligt med tanke på att arrangörsklubben, precis som de flesta andra föreningar i svensk cykel, drivs av cykelföräldrar med stort intresse och engagemang men med begränsad kunskap.
Att kommissarien inte finner något intresse i att uppmana arrangören till att anordna en sådan langningssträcka kan förvisso anses som beklagligt men långt ifrån felaktigt.
Det som förvånar mig är att föreningsledare och cyklister som deltar i tävlingen inte lägger ned mer energi på att påverka i första hand tävlingsledningen och i andra hand kommissarien om att besluta om en fast langningssträcka. Det är ju trots allt cyklisterna själva som drabbas av att inte ha tillåtelse till langning.
Nystrand själv intygar att man vid tävlingens start känner till att langning är otillåten men i takt med att cyklisternas flaskor blir tomma så ställer sig fler och fler föreningsledare och kompisar till de aktiva vid vägkanten för att langa till cyklisterna. Detta har jag full förståelse för och som cyklist hade jag gladeligen tagit emot en flaska om mina varit slut.
När kommissarien ser att föreningsledare och cyklister bryter mot reglerna så reagerar han och går ut på radion för att varna om att cyklister som tar langning kan komma att bli diskade. Detta har jag också full förståelse för i och med att hans jobb på tävlingen är att se till att reglerna efterföljs och att tävlingen genomförs på ett säkert sätt.
Nystrand reagerar då och säger i tävlingsradion bl.a. att beslutet är felaktigt, att hans förtroende för Benno Nyberg är som bortblåst och att han inte längre ”kan lita på honom som kommisarie”.
Jag förstår att Nystrand i stridens hetta blir arg men jag blir förvånad över att han blir så överraskad när han vetat om beslutet redan innan start. Nystrand bötfälls alltså efter tävlingen med 500 kr, troligen mest p.g.a. detta uttalande. Föreningar vars cyklister tagit langning bötfälls med 250 kr per förening.
För att återkoppla till Nystrands inledande frågor så vill jag först påpeka att jag inte tror att cyklisterna löper någon större risk för allvarliga hälsoproblem om dem dricker de 1,5 liter vatten eller sportdryck som två flaskor rymmer under den 135 km långa tävlingen i 14 graders värme. Däremot tror jag att flera av cyklisterna kan ha fått något begränsad prestationsförmåga. Detta i sig är förstås tillräckligt för att man bör se över en regeländring.
Vidare påstår Nystrand att dessa bestämmelser om langning ger långsamma och ointressanta tävlingar. Snitthastigheten i lördags, knappt 41 km/h säger nog mer om den nivå vi har på svenska cykeltävlingar idag än vad den säger om langningens vara eller inte vara.
Att tävlingen i lördags kan ha upplevts som ointressant beror nog mer på att den arrangerades på landet utan tv-sändning och utan Roberto Vacchi än att cyklisterna inte tillätts ta langning. I själva verket upplevde jag som satt i följebil och kunde följa med, att tävlingen var mycket spännande, med sju cyklister från fyra olika lag som gjorde upp om segern.
På den sista punkten är jag rörande överens med Nystrand. Frågan skapar ”motsättningar mellan utövare och den centrala administrationen”. Det är också den frågan vi bör lägga fokus på och göra något åt.
Min uppfattning är att regeln om langning helt enkelt bör ses över. När man har skrivit tävlingsreglerna har man tolkat de internationella reglerna som att langning vanligtvis inte behövs vid tävlingar under 150 km. Dels är denna tolkning felaktig och dels så har ju Nystrand, som jag för övrigt har fullt förtroende för som föreningsledare och vad gäller att ta vara på cyklisternas intressen, tydligt påpekat att langning behövs vid denna distans. Vad gäller de internationella reglerna så tillåts normalt inte fast langning vid distanser under 150 km.
Skillnaden mellan svenska och internationella tävlingsbestämmelser förefaller därför inte vara någon alls. Tvärtom, så är skillnaden stor. På internationella tävlingar, där de internationella tävlingsbestämmelserna används så används också lagservicebilar. Från dessa bilar kan cyklisterna i respektive lag hämta langning från dess att 50 km har körts till dess att 20 km av tävlingen återstår. Så är inte fallet på tävlingar i Sverige som inte har cup-status.
Alltså är det svenska reglementet avseende langning (TR 2.3.025 – 2.3.027) troligen ursprungligen feltolkad när man översatt de internationella tävlingsreglerna. Man har helt enkelt inte tagit med i bedömningen att man på internationella tävlingar får langning helt regelenligt trots att fast langning normalt sett inte tillåts.
Mitt förslag är att följande regel (TR 2.3.025 – 2.3.027) bör ändras från:
”Vid tävling över minst 150 km skall langning anordnas.
Juryordförande kan i samråd med arrangör besluta om langning vid tävling under 150 km.”
till exempelvis:
”Vid tävling över minst 150 km skall langning anordnas. Vid tävling mellan 100 km och 150 km bör langning anordnas.
Juryordförande kan i samråd med arrangör besluta om langning vid tävling under 100 km.”
Efterföljande text bör finnas kvar i TR 2.3.025 – 2.3.027.
”Langning får endast mottas på fastställd langningssträcka, vilken skall utmärkas med skyltar ’Langning börjar’ och ’Langning slutar’. ”
Efter en sådan regeländring går det att sätta större press på arrangören om att anordna langning vid distanser som i lördags och även i de fall där arrangören inte blir kompetenta nog att genomföra detta så skulle regeln göra det enkelt för kommissarien att före start ta ett beslut på att tillåta langning på en av honom bestämd sträcka.
Därmed också sagt att Benno Nybergs beslut i lördags enligt min uppfattning var korrekta och att vi bör ha fullt förtroende för hans fortsatta arbete som kommissarie. Att inte tillåta langning var ett helt korrekt beslut. Dels förutsätter dagens regler att arrangören är införstådd med att langning skall anordnas och dessutom tillhandahåller en langningssträcka. Detta gjorde man inte i lördags. Dessutom hade ett beslut mitt under pågående tävling om att tillåta langning varit felaktigt då det hade missgynnat cyklister som inte haft möjlighet att förbereda sig för langning, i form av att sätta ut langningspersonal. Nybergs sista beslut, att bestraffa de lag som bryter mot reglerna var ett egentligen odiskutabelt beslut.
Dit jag vill komma är att jag tycker att Dennis Nystrand, som på många plan gör ett fantastiskt jobb för att föra svensk cykel framåt, istället för att ” ifrågasätta Benno Nybergs kompetens” bör:
· Vid nästa tillfälle lägga mer energi på att påverka arrangören i rätt riktning så att langning kan genomföras inom ramarna för dagens reglemente, som kommissarien har till uppgift att efterfölja.
· Fortsätta fokusera på cyklisternas bästa ur ett långsiktigt perspektiv, som i det här fallet skulle vara att driva igenom en regeländring som med tanke på den ursprungliga feltolkningen inte borde vara särskilt svår att få igenom.
Jag är övertygad om att både Benno Nyberg och Dennis Nystrand, precis som jag själv, vill svensk cykels bästa. Konflikten uppstod p.g.a. att båda försökte göra sitt jobb och med en regeländring enligt ovan så får de betydligt bättre förutsättningar att lyckas.
Jag upplevde från början inte själv att det var speciellt varmt i lördags och jag trodde nog ett tag att det inte skulle vara några problem att genomföra loppet med två flaskor. Efter att ha pratat med flera av cyklisterna efter målgång så förstår jag att langning hade behövts. Därför vill jag till sist sympatisera med Dennis Nystrand och hans förlorade femhundring. Om jag själv vart föreningsledare i lördags så hade jag också åkt därifrån fattigare. Kanske, kanske hade jag klarat mig med de 250 kronorna för otillåten langning men troligen hade inte heller jag varit tillräckligt klarsynt för att hålla band på mig i stridens hetta. Tack vare att jag inte längre coachar något klubblag så är jag med andra ord 500 kronor rikare nu än vad jag annars hade varit och det är väl på sin plats att jag säger att jag bjuder på nästa öl Dennis.
David Johansson