Det behövs fler satsande svenska team för att behålla standarden på svensk elitcykling och för att få fram fler pro-cyklister som Tobias Ludvigsson här på bild tillsammans med sin tidigare sportchef Aike Visbeek i Team CykelCity.se – [no link]
– ::: Inför säsongen 2012 kan vi konstatera att svenska herrcyklister är väldigt väl representerade i flera av Europas landsvägsklubbar och team. Det har kanske aldrig varit så många som nu? Här hittar du listan på vart svenskarna tävlar under 2012:
Den här artikeln handlar inte om de fyra svenska pro-cyklister som är anställda som cyklister i Holland, Storbritanien och Kazakstan.
När svenska cyklister väljer att tävla i utländska lag så är det generellt sett bra för individerna. Det ger bra språkkunskaper, en breddad erfarenhet av både sporten och idrottskulturen världen över, en nyanserad syn på svenska ”sanningar” om hur idrottare skall leva osv.
När många svenskar väljer att flytta utomlands så är det ett tecken på att den svenska tävlingsscenen är otillräcklig vad gäller att erbjuda bra utvecklingsmöjligheter och trygga karriärvägar. Just nu i Sverige så ser vi just det hända. På herrsidan så finns det i dagsläget endast tre strukturerade team/klubbar för svenska cyklister och det är alldeles för lite.
I takt med att fler flyttar utomlands så utarmas tävlingarna i Sverige på både kvalitet och kvantitet. Unga cyklister som tar klivet upp i elitklass riskerar att hamna i en situation där man tvingas välja att söka sig till lag utomlands bara för att hå råd att tävla på en nivå som säkerställer utveckling både vad gäller att bli fysiskt bättre men också att samla erfarenhet och kunskap.
Det paradoxala är att cyklisterna som flyttar utomlands gör det med en förhoppning om att ta sig vidare en nivå och kunna skriva kontrakt med pro-team. Sedan det svenska div.III-laget Team Bianchi Nordic, som bl.a. slussade ut Gustav Larsson och Thomas Löfkvist till Pro-team, lade ner verksamheten har endast tre svenskar skrivit sådana kontrakt. Johan Lindgren skrev 2005 kontrakt med FDJ redan som junior efter en mycket lyckad säsong. Fredrik Kessiakoff skrev kontrakt med Astana 2009 efter att han under många år tillhört världseliten på MTB. Tobias Ludvigsson skrev kontrakt 2011 med 1t4i.com efter tre bra år med svenska Team CykelCity.se.
Statistiken är tydlig och visar att en åkare har större chans att nå ett pro-kontrakt som svensk i ett svenskt lag än som svensk i ett utländskt lag.
Fråga att ställa är; vad kan, och vad behöver göras för att fler svenska elitklubbar och team skall etableras och fortsätta vara etablerade i landet? Vad behöver göras för att fler team skall gå samma väg som Team CykelCity.se och etablera ett internationellt tävlingsprogram kombinerat med ett svenskt tävlingsprogram? Kom gärna med förslag och kommentarer i fältet under artikeln.
Herrar Continental Team:
Sverige har ett continentalteam, det kan jämföras med åtta stycken i Norge och sex stycken i Danmark. Team Cykelcity.se tävlar både i Sverige och internationellt. Laget har elva svenskar under säsongen 2012.
Ytterligare tretton svenskar kör i utländska continental Team, dessa svenskar ser vi mycket lite av på svenska tävlingar under säsongen. (Flera av teamen på listan kommer att presenteras med justerade namn när den officiella listan över licensierade lag offentliggörs av UCI):
Lars Andersson, Team Concordia Danmark
Mats Andersson, Argon 18 Norge
Sebastian Balck, Team Concordia Danmark
Magnus Bäckstedt, Team UK Youth England
Linus Dahlberg, Team Norspons Norge
Niklas Gustavsson, Team UK Youth England
Freddy Johansson, Team UK Youth England
Jonas Ljungblad, Team Differdang-MagicSportfood.de Luxemburg
Patrik Morén, Amor&Vita Italien (licensierat i Ukraina)
Lucas Persson, Team Concordia Danmark
Christofer Stevenson, Team UK Youth England
Michael Stevenson, Team Concordia Danmark
Alexander Wetterhall, Endura Racing Skottland
….ytterligare fler svenskar kör i amatörteam och klubbar ute i Europa. Dessa svenskar kör inte heller så särskilt många tävlingsdagar i Sverige under säsongen (med reservation för att vi missat någon):
Gunnar Grönlund, England
Erik Nyqvist, Norge
Johan Nystrand, Frankrike
Erik Kullgren, Frankrike
Johan Carls, Frankrike
Benjamin Hendler, Frankrike
Joel Håland, Frankrike
Nils Penton, Frankrike
Håkan Nilsson, Luxemburg
Kim Magnusson, Italien
Det är totalt 23 åkare, varav flera som betalar egna pengar för att kunna kunna bo och tävla i lag som ger möjligheten till en karriär. Några av åkarna på listan har bra löner och ett etablerat liv som proffs, dessa åkare kommer sällan tillbaka till svensk cykelsport, varken som ledare eller i andra roller. Av svenska cyklister som bosatt sig i utlandet och slutat cykla de senaste åren är det väldigt få som har någon koppling tillbaka till svensk cykelsport.
De åkare som tävlar för ett par tusenlappar i månaden, eller kanske inte ens det, skulle mycket väl kunnat tävla i svenska team om möjligheten funnits. Det finns helt klart cyklister som är villiga att satsa men varför finns det inga team som kan uppfylla deras behov?