Förbundet är på väg att tvinga Skövdelopp till nedläggning!

Tyvärr ser jag ingen ljusning i frågan kring vår tävling, Långa Billingeracet. Jag fick under gårdagen ett förtydligande från tävlingskommitténs ordförande Anders Grönqvist där han förklarar att vi inte får sanktion för vår tävling. Jag har frågat om han kan ompröva sitt beslut för att det betyder att vi annars tvingas ställa in vår tävling. Det svaret är han ännu skyldig mig.

Jag kan inte låta bli att fundera över om det är oförskämdhet eller ren inkompetens som ligger bakom beslutet. Vi fick för fyra månader sedan ett antal ”lovliga” datum av SCF:s tävlingskommittés ordförande och valde då med förtjusning den 24 som var ledig för att vi hade stora bekymmer att lösa funktionärsfrågan till 2008-års tävling och för att vi fick många ledsna brev från sugna cyklister som beklagade ”krocken” med GöteborgsVarvet som gjorde att de tvingades välja bort oss. Som du vet är vårt långlopp ett breddarrangemang som vänder sig till både motionärer, ungdomar och tävlingscyklister. Vi var därför lyckliga att kunna undvika denna krock.

Vi började planeringen av årets tävling (som just nu ser ut att inte bli av) redan innan vi körde 2008-års tävling. Det var sådant vi insåg att vi inte hann med. Som att hitta en lite lättare motionsvariant. Som att förnya och förbättra vår ungdomssatsning där vi tappat de senaste åren. En del annat gav sig under tävlingsdagen. Vi vilade en dryg vecka, kanske blev det till och med två, innan vi började planeringen inför 2009. Vi besökte våra kollegors arrangemang för att ”knycka” idéer. Vi cyklade en hel del själva. Trots allt är det det vi är – hängivna cyklister även om det var många år sedan framför allt min förmåga var på topp. Men jag älskar cykling och vill gärna ”betala tillbaka” lite för all den glädje det givit mig. Vi i klubben har ägnat mycket tid åt att förbättra en del av banan där vi passerar ett miljökänsligt område så att vi kan fortsätta köra tävlingar på Billingen. Vi har fört diskussioner med markägare och kommun om en del andra planer. Vi har bundit upp funktionärer och sponsorer och andra stödjande organisationer.

Vi var nöjda när vi i september fick vårt datum. Planeringen fortsatte. Efter två månader, den 17 november, fick jag ett mail från tävlingskommitténs nye ordförande där han frågar om vi kan flytta vår tävling för att de planerade att utöka XC-cupen. Jag svarade omgående nekande och vet att Långloppscupens samordnare Lasse Strand gjorde det samma i ett telefonsamtal. Vi möts i Långloppscupen i Jönköping i samband med Cykeldagarna och drar upp riktlinjerna för 2009. Diskuterar gemensamma frågor och utvärderar våra insatser. En god stämning präglar mötet och vi ser med tillförsikt på framtiden. En av de åtgärder vi gemensamt beslutar är en ökad ungdomssatsning.

Sedan dyker informationen upp på SCF:s hemsida. Vår tävling är godkänd. Vi fortsätter glatt planeringen och ”knyter ihop allt fler säckar”. Vi är ganska nöjda. Strax före jul har vi i princip paketet klart. Vi förbereder oss på att börja marknadsföringen, skissar på annonser, funderar över när vi skall öppna anmälan, hur skall vi göra med kringarrangemang och så har vi årsmöte i klubben och planering kring det. I åtta månader har vi planerat tävlingen. I fyra månader med en fast förvissning om att köra tävling den 24 maj.

Den 8 januari får jag så nästa besked från tävlingskommittén. Där skriver han att vår tävling sanktionerats till den 17 maj. Vi kan också få köra ”den 16 maj om vi vill eller annan lämplig datum som kan passa er organisation. Denna justering är gjord för att vi skall få tillstånd ett program som fungerar för landets cyklister” enligt Grönqvist. Det är nu jag funderar över kompetensen hos tävlingskommittén. Vet de vad som krävs för att arrangera ett långlopp med över femhundra startande? Det är fyra månader kvar. Vi har tidigare framfört att vi inte kan arrangera någon tävling den helgen. Hans alternativa plan är samma dag som GöteborgsVarvet som vi inte vill krocka med. Är det oförskämdhet? Vill SCF inte att vi skall arrangera tävlingar.

I fyra månader har vi levt i tron att det besked SCF:s tävlingskommittés ordförande gett oss har gällt. Vi har förlängt avtalet med Långloppscupen och vår huvudsponsor och står nu inför risken att tvingats betala skadestånd för att vi drar oss ur för sent. Vi har dragit på oss kostnader för arbete som vi inte kommer att få igen.

Jag har tappat lite av lusten och undrar hur jag skall få tillbaka den. Om vi skall kunna genomföra ett gott arrangemang är kanske det min viktigaste uppgift som tävlingsledare; att kunna sprida glädje och arbetslust hos ett mycket stort antal frivilligarbetare, att klappa på axeln, att muntra upp, att driva framåt, och till slut knyta ihop så att jag på tävlingsdagen kan knalla omkring och njuta av det fina vädret, av kommentarer från nöjda cyklister, beröm från kommissarier och ledare.

Dag Bränfeldt