2006-6-19,SAARBRUCKEN
Världens bästa etapplopp för juniorer, Trofeo Karlsberg, blev en stentuff tävling även i år. Tyskar och ryssar dominerade men det var inte många som, liksom vi svenskar, kunde uppvisa sex man vid målgången på avslutningsetappen. Här skriver Lännart Gustavsson om tävlingen.
Årets upplaga, som var den 19e kördes i ett fantastiskt sommarväder, +25-35 (till skillnad från världscuptävlingarna i Polen och Lorraine…) med den klassiskt fina organisationen runt Saarbrucken i den västra delen av Tyskland och bara några få mil från en annan stortävling för juniorer, Tour de Lorraine i Frankrike.
I de här trakterna finns ett genuint cykelintresse, varje dag fanns massor av åskådare!
Sverige startade med hälften rutin och hälften nya. Sebastian Balck, Mikael Lehtomaa och Tobias Larsson har varit med förr och det behövs på den här nivån. Kompletterat med de nya Lars Andersson, Nils Magnusson och Peter Sundström hade vi ett gediget lag som klarade av ett av världens hårdaste etapplopp på ett bra sätt.
Som vanligt, är man beredd att säga, fanns vurporna. Dock inte på samma nivå som när fler distriktslag kör. Vi drabbades av några som inte kostade så mycket tid men däremot pengar. Mikael vurpade på sista km, näst sista etappen och hans carbonram kunde man köpa billigt efter det.
Sista etappen fick han hålla tillgodo med vår reservcykel och det kostade honom en plats bland de 20 första i sammandraget.
Sebastian Balck, med en världscupseger i bagaget från ifjol, hade en lite trög inledning men fanns med i en flera mil lång utbrytning på en mycket hård avslutningsetapp. Femton km från mål blev man emellertid uppkörda av tyskarna som med sina strasse och bahngäng är mycket bra, speciellt på hemmaplan. Tråkigt för Sebastian men han är ett namn för stora linjelopp.
Mikael Lehtomaa, som gått från spurtare till tempospecialist (?!) körde återigen (liksom på världscupen i Polen) ett flott tempolopp, nu över 11 km. Sextonde man -59 sekunder efter världsmästare Marcel Kittel, Tyskland är bra och definitivt en fingervisning om vad som satsningen ska gälla inför EM och VM.
Lars Andersson var med för första gången. Han, liksom våra andra ”förstagångare”, fick uppgiften att se och lära. En del backar blev för tunga, tempo är tufft på den här nivån men det gick rätt okay ändå. En dag fick han problem med en ny kedja vilket kostade honom många minuter. Kanske lite orutin där. På den här nivån har inte alla samma pedaler som reservcykeln och då gäller det ibland att byta. Det är inte gjort i en handvändning men inget stort problem denna dag. -Ta sällskap med en av våra avhängda vänner i USA:s landslag och i morgon är en ny etapp!
Tobias Larsson är en gedigen etapploppsåkare, kanske inte god för topplaceringar alltid men man kan lita på ”Tobbe”. Bra många vurpor har han varit inblandad i liksom punkteringar men han kommer tillbaka, alltid. Här blev en högerkurva på tempot för svår och det kostade 10-15 sekunder, liksom även vinglandet. Här är det lätt att förlora ytterligare fem hundra meters tid.
Peter Sundström gjorde premiär i landslaget men han var faktiskt aktuell även ifjol. Här klarade han sig bra trots diverse problem med vurpor och punkteringar samt en gedigen smäll av pollenallergi på sista etappen. Peter är en hårding så han klarade sig bra trots att han såg ut som en ”halvdålig boxare från Sydkorea eller liknande” vid målet sista dagen. Ögonen var våldsamt svullna. Peter är en bra kille för en spurt och det är vi i trängande behov av. En spurtare fixar placeringar (liksom en bra tempokille) och det hjälper mycket vid etapplopp. Med lite mer rutin så blir det säkert bra.
En annan som det säkert går bra för är Nils Magnusson. Brorsan Erik körde i juniorlandslaget ifjol och nu kommer Nils. Han var säkert den som klarade sig bäst bland våra nya. Orädd och med ett år till i klassen kan han nå mycket långt. Femma i en jättespurt, 16e man på den supertuffa sista etappen visar på stora möjligheter.
Dimitri Sokolov, Ryssland, var mycket bra men laget var sämre rustat mot tyskarna. Här ledde han under tre etapper men sedan tog Olivier Giesecke över genom att vinna de avslutande etapperna!
Mycket imponerande!
Trofeo Karlsberg är en hård, tuff tävling. Perfekt organisation (Neutral service där är nog bäst i världen!), Hotel Bliesbruck i Herbitzheim är perfekt, polisarbetet liksom de inhemska kommissarierna likaså. En åsikt som delas av Mikael Segersäll och Jocke Nilsson som var mekaniker och massör tillsammans med övertecknad.
|
